Det hör till ovanligheterna att offentlig upphandling seglar upp som en viktig fråga i valrörelsen. Nyligen gick Ardalan Shekarabi ut och presenterade Socialdemokraternas politik för offentlig upphandling.
Naturligtvis är det bra att Socialdemokraterna engagerar sig eftersom den offentliga marknaden är betydelsefull för näringslivet. Men glömmer de inte bort ett par viktiga frågor?
Varför nämns inte att det fortfarande är för mycket byråkratiskt krångel och för lite innovationer i upphandlingarna? Med förenklade förfrågningsunderlag och processer kommer fler företag att vilja lämna anbud, det skulle öka konkurrensen. Eller varför inte ta initiativ för att få in mer av företagens innovationskraft i offentlig upphandling? Och jag hade gärna sett att de talade om kvalitetskonkurrens istället för lägstapris-upphandlingar.
Men nu handlar istället de Socialdemokratiska förslagen var upphandlingsstödet hamnar och om sociala krav. Att det ställs sociala krav i offentliga upphandlingar är inget nytt, eftersom det finns redan i dagens LOU. Sociala krav kan ställa till med problem, inte minst för mindre företag, något som man bör ha i åtanke. Det gäller också om Socialdemokraternas önskan om att kunna ställa krav på kollektivavtal, något som effektivt hindrar många små företag och företag från andra länder.
